Älgen kom från väster och sprang i rak östlig riktning! Jag hade spikat de två första, var på väg mot tredje kontrollen och sprang i nordlig riktning! Han kände sig förmodligen rejält stressad med hela skogen full av orienterare som sprang kors o tvärs! Jag var i bra form, hade ambition att vinna, hade stort fokus på kompassen och höll hög fart med mina mått mätt! Han sprang säkert bra mycket fortare än mig. Jag såg honom inte och han såg förmodligen inte mig heller! Jag var nästan framme vid kontrollen, har för mig att det var en liten mosse. Då blev det mörkt! Förmodligen förstod han inte vad som hände! Jag var 17 år på tävling i Västeråstrakten, jag fattade heller inte vad som hände men jag kände plötsligt en oväntad lukt och nåt varmt, grovt, taggigt mot ansiktet! Vet inte om han ens märkte att jag sprang rakt in i sidan på honom men han sprätte till med högra bakbenet och träffade hårt mitt på min ena vadmuskel. Reste mig snabbt upp och såg bara baken på honom försvinna in bland gransnåren. Jag sprang vidare … 10 meter ungefär! När jag kände smärtan så bestämde jag mig för att istället halta lite, hoppa på ett ben, grimasera lite och sen lägga mig ner igen och strunta i kontrollen vid lilla mossen.
Jag åkte in till sjukhuset efteråt för att röntga benet som hade ungefär dubbelt så stor vadmuskel som det andra. Läkaren tittade konstigt på mig, blev ganska tjatig och skulle absolut ha mig att säga sanningen och tala om vad jag hade varit med om … Min förklaring att jag blivit sparkad av en älg dög liksom inte åt honom men jag kan försäkra att det här är en alldeles sann berättelse från ungdomsåren!
Ulf Andersson